Genom Human Bridges samarbetspartners i Ukraina görs insatser både för människor som flytt konflikten i landets östra del och för människor som fortfarande finns kvar i området. Vadim Gusar, Christian Medical Association, har precis återvänt till Rivne, i nordväst, efter ett besök i konfliktområdet. Han delade ut julklappar från Aktion Julklappen, kläder, fotbollar, mat och andra förnödenheter.
Foto: CMA
I dag är det romernas nationaldag. I februari förra året var Johan Eriksson och besökte en av Human Bridges samarbetspartners i Rumänien, läs hans berättelse här.
Johan Eriksson, logistik och samordning, Human Bridge
Februari 2014
Flygplanet lyfter från marken och jag lämnar Sverige för min resa till Rumänien. Jag ska besöka en av våra partners i sydvästra Rumänien. I vanliga fall sitter jag på Human Bridges huvudkontor och planerar transporter ut till våra projekt runt om i världen. Men nu ska jag ner och följa upp och se hur arbetet med våra sändningar har fungerat.
Mihai Bojin driver organisationen Asociatia de Caritate Si Misiune, även kallad Dana, tillsammans med sin bror. Mihai har varit en samarbetspartner till Human Bridge i många år. I regionen Hunedoara ligger en liten by där Mihai har sitt lager och dit några transporter från oss går. 2014 skickade vi 135 ton med bland annat kläder, skor och handikapphjälpmedel till organisationen. På lagret arbetar en kvinna som heter Anca med att göra iordning så kallade familjepaket. Hon sorterar fram kläder som passar en familj med föräldrar och barn i olika åldrar. Detta blir grunden till de insatser som Mihai anordnar. Beroende på säsong varierar det vad som delas ut. När jag var på plats hade vi haft möjlighet att skicka ner vinterjackor som kommit in genom Stadiums jackkampanj. Tillsammans med ägg och matolja från Mihai själv som komplement hade vi nu en bra mix.
Vi lastade skåpbilen full och var redo för vår första resa. Vi gav oss ut på både bra och dåliga vägar. En bit upp i bergen stannade vi till i en by som heter Balăn. Människor samlades runt oss och Mihai började samla in namnen på dem som skulle ta emot gåvorna. Att ta emot och dela ut humanitärt bistånd kräver kontroll. Mihai för register över vilka som har tagit emot hjälp och hur mycket. Barn och vuxna fick ta emot kläder och mat. Jackorna kom till stor nytta då många av husen var i dåligt skick och dåligt isolerade.
En annan insats jag minns var i utkanten av en stad som heter Aninoasa. I slitna huslängor av cement och plåtskjul fann vi romer som hade slagit sig ner här. Vintern hade släppt sitt grepp men det var fortfarande rått och fuktigt. Jag minns den lille pojkens leende när han fick sin orangea jacka. Det värmde både honom och mig.
Mihai jobbar både med att hjälpa statliga institutioner, privata föreningar och direkthjälp till individer. Under några dagar reste vi runt med lastade skåpbilar till handikappföreningar, en förening för människor med aids, familjer i fattiga bergsbyar och stadsdelar. Olika grupper av människor som får klara sig själva utan någon större hjälp från myndigheter.
Besöket i Rumänien gav mig många intryck. Allt från extrem fattigdom och uppgivenhet till hopp om en framtid samt storslagen natur. Ibland känns det som att kampen mot fattigdom blir för svår. Vi vill gärna se resultat direkt och blir lätt uppgivna när det inte går som vi vill. Men det jag såg under min resa var att vi gör skillnad. Att skänka lite värme och en stund av vila sår ett frö av hopp. Det är det hoppet som kan förändra människors framtid.
